Att läsa HMIs inspektionsrapport från 1999 över Summerhillskolan är en deprimerande upplevelse, åtminstone för alla dem som, likt mig, har tagit del av grundaren A.S. Neills böcker om sin skola och fängslats och entusiasmerats av de märkliga framgångar han redovisar i dem. Den 19 sidor långa inspektionsrapporten börjar med att konstatera att "Summerhill is not providing an adequate education for its pupils" och fortsätter sedan sida upp och sida ner med något som närmast liknar en larmrapport från en skola som nått ett stadium av yttersta förfall. Läser man därefter HMIs inspektionsrapport fån samma skola 2007 möts man via inspektörernas ögon av en mönsterskola. Skolan höjs till skyarna, och omdömen som "outstanding" och "excellent" kryddar rapportens sidor.
Det lustiga är att Summerhillskolan under de åtta år som förflutit mellan inspektionerna inte har haft någon avsikt alls att rätta sig efter den första inspektionens kritik, än mindre har några steg i den riktningen tagits. Tvärtom gick man in i en rättslig process för att bestrida de krav på bättring som blev en följd av inspektionen och få behålla sin karaktär som "världens äldsta barndemokrati". Inte många av de elever som fanns på skolan 1999, fanns kvar 2007, men det som i grunden bestämmer skolans karaktär, den okränkbara elevdemokratin är alltjämt kvar, för man vann den processen. Skolan styrs således fortfarande av en tribunal där en femårings röst väger lika mycket som skolföreståndarens. Ingen tvingas någonsin till något "för dennes egen skull", utan alla inskränkningar av en individs frihet motiveras av alla andras behov av frihet, och friheter som tas på bekostnad av andras frihet accepteras inte. Denna grundläggande princip är lätt för de flesta barn att ta till sig, vilket antagligen är förklaringen att skolan har överlevt i en föränderlig värld i snart 90 år. Som en konsekvens av den kompromisslösa demokratin är ingenting obligatoriskt på Summerhill, de som inte känner för att gå på lektioner kan lugnt strunta i dem, i flera år om de vill. Många av barnen på Summerhill, speciellt de yngre, ägnar sig mera åt lek än åt traditionell skolmässig kunskapsinlärning. Neill (1976) skriver: Ändå förekommer det en hel del undervisning i Summerhill. Kanske kan en grupp av våra tolvåringar inte tävla med en klass jämnåriga när det gäller välskrivning eller stavning eller räkning. Men om det gällde prov som krävde orginalitet, så skulle våra ungar klå de andra.
De sista åren på Summerhill börjar barnen fokusera på de stora nationella prov som kan ge dem det avgångsbetyg som de behöver för anställning eller vidare studier. Detta brukar tydligen gå bra, för de undersökningar som har gjorts visar att alla före detta elever är glada att de har gått på just Summerhill och inte på någon annan skola.
Summerhillskolan är ingen kunskapsskola, långt ifrån. Det var bristande kunskaper (hur dessa brister har uppmätts framgår inte av rapporten), speciellt i åldrarna 7 - 11 år, tillsammans med låg närvaro på lektioner som ledde till den första inspektionens (1999) kritik och klagomål. Detta ses på Summerhill inte som något problem. De äldre elever som inte klarar de nationella kunskapsmålen (eller sina egna mål) får göra om proven tills dessa mål har uppnåtts.
Detta skall jämföras med vår egen svenska skolpolitik som nu vill rikta insatserna på de tidigare åldrarna, för att minska antalet elever som lämnar grundskolan utan godkänt i kärnämnena. Tidigare betyg och nationella prov är de medel man tänkt använda. Ser man till Summerhill som exempel, så är detta inte alls nödvändigt, och vad värre är, de välmenande åtgärdena kan till och med visa sig ha destruktiva effekter.
De två rapporterna finns på Ofsteds hemsida och en snabblänk till dem finns här.
En länk till Summerhillskolan finns här.
2 kommentarer:
Är det inte risk för många ord och liten verkstad på Summerhill?
Alla orden beror på att Summerhills idé fortfarande, efter 90 år, måste förklaras för människor. Man får inte ge sig, nämligen :)
'Verkstan' måste alltså också förklaras. Barn skall komma ut ur grundskolan väl rustade för livet som kommer efter. Inget pekar på att Summerhillbarnen skulle vara dåligt rustade när de lämnar skolan, snarare tvärtom.
Skicka en kommentar