Jag funderar på vad som hade hänt om Bengt Erik Andersson hade varit konstnär och inte forskare. Många kloka och modiga kulturskribenter har vänt och vridit på Makode Lindes smärtfyllda tårta. Var finns ryggraden i den pedagogiska världen?
Egentligen skall man väl fråga sig vad som händer med den skolhatande tredjedelen av oss när vi lämnat skolan. De måste ju vara flera miljoner. När skall de börja formulera sin kritik?
Publiciteten kring Lindes tårta ledde till att en Amerikansk dam född i Sudan tog bladet från munnen och formulerade sin kritik - inte bara mot tårtan - utan också mot den betraktare som kallar henne stympad. Det var tårtan - man må tycka vad man vill om den - som ledde till att jag fick ta del av hennes och en mängd andras olika aspekter på tårtan och dess uttalade syfte.
Om nu denna enkla tårta lyckades skapa sprickor ur vilka nya viktiga berättelse kunde sippra fram, så borde väl ett mångårigt forskningsprojekt som visar på ett ännu mer mångårigt lidande för en mycket stor befolkningsgrupp, och därmed leder till slutsatsen "Spräng skolan", också kunna ruska om lite? Boken kom ut för 12 år sedan och vi väntar fortfarande på smällen.
