Inför mitt blivande examensarbete i allmän pedagogik har jag tänkt att det vore läckert att kunna knyta an till den mannens tankar, på något sätt. Det skall ju handla om myndiggörande och Bergströms värdeinvaliditet verkar ju ha något att göra med David Kvebæks av över- respektive undermyndighet haltande självkänsla.
Eftersom jag vet att Bergström bygger bland annat på den amerikanska neurologen P. D. MacLeans arbete googlade jag på denne och hittar en artikel av Erland Lagerroth i psykologibasen.dk. Artikeln visar sig handla om Matti Bergström. Lagerroth är minst lika imponerad av Bergströms tankebygge som jag, och han har dessutom satt sig så pass väl in i det att artikeln är riktigt läsvärd. Läs den! Inledningsvis skriver Lagerroth:
Det stora med Matti Bergströms bild av människan är att den inrymmer allt det som litteraturen och konsten har sett och vetat finns i människan, det besynnerliga och gåtfulla som en Dostojevskij var mästare på att gestalta. Och ändå framställer den allt detta med vetenskaplig, rationell diskurs.Lagerroth fortsätter att lakoniskt konstatera: "Men Matti Bergström är en kontroversiell forskare, i varje fall i Sverige. Hjärnans resurser tycks bara ha fått en recension, och då en kritisk och lite förlöjligande sådan av David Ingvar i Svenska Dagbladet".
Lagerroth är docent i litteraturvetenskap, men tog naturvetenskaplig studentexamen. 1998 blev han utsedd till Årets förvillare av föreningen Vetenskap och folkbildning. Denna svenska gren av den så kallade skeptikerrörelsen (står presenterad i Wikipedia) har en fot inne på universiteten via undervisningsmaterial om pseudovetenskap. Andra har kallat dem vetenskapsfundamentalister eller präster i vetenskapskyrkan.
Nya djärva, stora tankar kommer alltid att väcka ängslan − även hos tänkaren själv. Det är svårt att behålla sin självkänsla intakt inför inkvisitionens flinande ansikte. Inom oss bär vi medeltid, renässans, upplysning och romantik, och dramat upprepas om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar